Perfektionisten inom mig kan vissa dar gråta inombord. Svänga igenom instagram och ständigt leta efter så saker vardera person kan ha gjort för att höja sina bilder en nivå till. Annan vinkel, fånga upp ljuset eller ändra vitblalansen för att slippa det blåa skenet eller minska högdragen på vissa punkter. Men frustationen till stor del, är min egna bit. Varför jag ser och berörs av det, när jag inte alls har med saken att göra. För i slutändan, vem bör bry sig om vad personen på andra sidan jorden valde för vinkeln när det kom till att fota av "dagens lunch ifrån någon fancy resturang..."