» Tankar
En sak jag har tänkt på väldigt länge är hur SJUKT dåliga vi människor är att ta emot komplimanger.
Liksom, whats the big deal about that?
Jag är inte bättre. Om någon tillexempel säger att tröjan jag har på mig är snygg, är jag där direkt,
-nej men inte den här gammla saken... Eller helt enkelt så försöker jag att frångå ämnet, börjar pratat om något annat och om inte så kan det bli ett enkelt tack med ett svajande leende samt att jag stirrar ned i golvet, som det kan inte vara mig han/hon/det menade eller..?
Det har blivit som en vana. En dålig kanske?
Jag vet inte vad det kan bero på. Att man inte vill framgå som egoistiskt, självupptagen?
Kanske är det bara är det så enkelt att då vet man att den personen precis har tänkt på mig, på lilla obetydliga jag, att jag hade en fin tröja på mig just idag. Tillräckligt fin för att den skulle nämnas som väldigt fin.
Jag ska inte vara sån som säger att ge komplimanger är dåligt. Verkligen inte! Älskar dom, men kan inte alls visa det.
Bara det att vi är för dåliga på att ta emot dom och vi kanske helt enkelt måste lära oss att gilla att få dom precis som att barn ska lära sig gå
Julia
Förstår helt och såg en ett inlägg på tumblr med en liknande sak.
Jag får ofta beröm för att jag ritar fint, men jag drar alltid på med någon bortförklaring eller så går jag faktiskt på med ''tack fast det gäller att öva, öva, öva'', men till större del har jag också svårt att ta emot komplimanger.
Svar:
My Fredblad
Trackback