Jag vill också vara sådär "extra" smal, extra snygg. Att bara vara det där lilla extra.

Vill också var en sån person som alla är, wow jag vill se ut som henne, jag vill gå som henne, andas som henne, vara som henne. Men så kommer det aldrig bli.

Bara för att man blir bra på bild, betyder inte det att alla bilder blir bra. Om jag tar hundra är det kanske tjugo som blir bra. Sen kanske det är femtio är med en massa konstiga miner och resten är jättesuddiga.

Det är kul att kolla igenom alla bilder och tänka, hur fan man kan se ut. Men det blir också ett slag i magen, om hur jävla ful man kan vara, att man kanske bara har tur att man blir bra på vissa och i verkligheten ser man ut som dom där femtio bilderna, bara jävligt ful.

Men så ska man inte tänka. Eller som alla vuxna säger, var dig själv och alla kommer gilla dig. Jaja, gå och ta er, förfan heller...! Är man skitsnygg, men världens självförtroende, ja då kan du vara dig själv, men för oss andra är det att kämpa...

Om man är mobbad kanske man ska se över att byta skola, att börja om på nytt, kanske förändra något med sig själv, men man ska aldrig glömma vem man värkligen är, aldrig.

En dag, kanske man hittar den där personen där allt klickar och såklart ska man aldrig spela då, utan då, var dig själv, vafan du lever bara en gång.

Kommer nog aldrig bli nöjd med mig själv, hur jag ser ut, hur jag beter mig, hur jag är.

Dock har jag aldrig mått så bra som jag har gjort den senaste tiden, har tränat bra, ätit bättre, kanske inte så konstigt men man kan se resultat, eller så år det jag som känner mig bättre.

Jag skär mig inte, skulle aldrig göra, skulle aldrig utsätta mig för det. Om man gör det, är det bara att bevis på att man är vek, inte "pallar" trycket och så långt ska jag aldrig sjunka, aldrig.

Förlåt att jag har ödslat er tid med denna text, men behövde skriva av mig.