» Ord från en tonåring

När man var lite var duschen ett ställe där man bara var tvungen att sjunga, gladaste stället i världen. Nu år det ett ställde där att stora beslut tas. Eller rent av där man blir av med dom. Vattnet döljer tårarna och det döljer också ljudet av en sårad, ledsen själ. Det har för vissa bara blivit en börda att gå in dit.

När man var liten var datorn rolig, man såg sina föräldrar använda den, vara ute på en massa sidor och sånt strunt. Själv använde man bara paint, där målaren inom en kunde skäppas fri. Internet eller inte spelade igen som helst roll. Nu om man inte har internet är den ingen idé, det är inte lika rolig som den var då, det för stort, för mycket att göra. Kan vara roligt, men kan sluta i tårar. För vissa bara blivit en börda att slå på den.

När man var liten brydde man sig inte om vilka kläder man hade, kände dom bra, så var dom bra. Nu måste allt vara perfekt, dyrt ska det vara också, märket före passform. Eller hur är det? Man provar allt tusen gånger, man byter allt tusen gånger. Det slutar i att man har på sig något man knappt kan böja sig i, men fint ska det va. Det har blivit en stor börda det där men kläder.

När man var liten sov man i sängen med alla gossedjur, ingen fick lämnas bakom. Nu, om man ens talar om gossedjur är det som att stämpla sig själv med tönt. Hur många har inte någon natt velat plocka fram dom från stället dom blivit ihop trycka på, bara ha dom där, inte vara ensam längre. Men man har blivit stor, och så kan man inte göra. Det är en börda, man vill, men känner att man inte får.

När man var liten var det allra fuskigaste man kunde göra var att starta om spelet precis innan man hållde på att dö. Nu finns det så mycket fusk att inte ens världens smartaste dator skulle kunna räkna ut hur många det finns. Man vet att någon kommer fuska, så det är inte ens någon idé att börja. Det blir en börda att inte kunna lita på andra.

Förut låtsades man sova, så att föräldrarna skulle bära in en i sängen. Det bästa som fanns. Nu låtsas man sova för att man inte vill visa att man har gråtit. Man orkar inte berätta allt som har hänt. Jag är ledsen, är det nya jag är trött. Det blir en börda att berätta hur allt egentligen är.

När man var liten och satt i bilen, då två regndtoppar åkte mot marken samtidigt. Man gjorde en tävling vem som kom ned först. Nu är hela livet bara att prestera och att prestera. Allt handlar om att vara starkast, smartast, snyggast. Man pallar inte mera, men ingen förstår det. Alla är upptagna av att vara nummer ett. Det blir en börda att göra ett felsteg.

När man var liten och en falsk vän var någon som hade glömt att man skulle leka och gjorde det med någon annan i stället. Nu betyder dom orden, en falsk vän, så mycket mer. Det är en person som nästan alla råkat ut för. En personen som kan göra en till den minsta personen i världen, få en att gå från glad till ledsen, bara genom att knäppa med fingret. Det är en börda.

Kommer ni ihåg när det enda man ville var att bli stor? Den tiden är över... Det är en börda, allt ihop. En enda stor börda.




Kommentera inlägget här:

Ditt fina namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Vår lilla hemlighet)

Har du en blogg/hemsda?:

Kommentar:

Trackback